Widings Akupunktur

TCM Diagnostik

Att diagnostisera en sjukdom inkluderar två aspekter;

Den första är att observera, inspektera och undersöka.

Den andra är att analysera och resonera sig fram till orsak för att kunna göra en bedömning.

TCM diagnostiken innefattar två huvudsakliga delar;

Diagnostiska metoder

Diagnostikmetodiken tillämpas när man inspekterar och undersöker patienten och sammanställer uppgifter för att klargöra vilka hälsoförändringar som inträffat.

Enligt TCM är människan att betrakta som en helhet. Kroppens yttre påverkar också det inre

Och invärtes sjukdomar visar sig även på kroppens yta.

Detta betyder att yttre manifestationer kan återspegla en inre sjukdom.

Därför är det viktigt att ta stor hänsyn till patientens egen uppfattning om de förändringar som skett och till de yttre tecken vi kan iaktta med sinnesorganen när vi ställer en TCM diagnos.

I teorierna i TCM är följande faktorer viktiga

Att känna till det inres förhållande till det yttre är att säkerställa rätt diagnos.

Det betyder att yttre förändringar kan visa på en inre sjukdom.

De uppenbara manifestationerna (synliga symtom) kan inte gömmas eftersom yin och yang alltid visar sig.

Rätt diagnos får man genom att pulsen kan kännas fullt begripligt.

Det inre svarar mot det yttre precis som skuggan följer figuren.

Genom att studera det yttre lär vi oss det inre, är en regel inom TCM.

Den diagnostiska metoden att känna det inre genom det yttre inkluderar fyra olika undersökningsmetoder:

Observation(titta)

Auskultation (lyssna)

Luktande

Palpation (känn)

En god terapeut använder sinnena till sin hjälp.

Det är viktigt att se hela människan se rörelsemönster, iaktta ansiktsfärg och hudens lyster samt intervjua patienten. Detta är en bra början för att få en så bra  bild av sjukdomstillståndet som möjligt.

Att därefter känna pulsen, observera tungans färg, storlek och beläggning, samt andningen ger ytterligare information som är nödvändig för att ställa en korrekt diagnos.

Observation av patienten säger oss inte bara hur ansiktet ser ut utan också hur patienten mår rent allmänt.

Uppträdandet, kroppsspråket och kroppshållning ger oss en bild av hur allmäntillståndet är.

Andningen hur den låter, olika ljud beroende av om den är avspänd eller ansträngd, hastig eller långsam, ytlig eller djup, ljudlig eller ljudlös, och om ljudlig, vilka ljud.

Onormal  svettning, utsöndring av slem, hosta rapningar suckar.

Att observera innebär också att se hur patienten rör sig, ansiktsmimik mm.

Patientens sätt att uttrycka sig säger oss också hur det är med shen.

Shen uttrycker sig framförallt genom ögonen men via ansiktet har vi också information från ansiktsfärgen och anletsdragen att värdera.

En frisk ansiktsfärg bör vara lätt rosiga kinder, tydligt rosa läppar, och hyn varken torr eller fuktig, liksom ögonen och slemhinnor.

Auskultation kan visa en sjuklig förändring. Men vid utfrågning måste rätt frågor ställas, såsom: när började problemen, vad förvärrar och vad lindrar.

Palpation innebär naturligtvis även pulstagning. Det måste betonas att de beskrivna diagnostikmetoderna verkligen används så att terapeuten inte bara tar pulsen och nöjer sig med det.

Av observationer vi kan göra är anletsdragen och tungan de viktigaste. De talar om hur det är ställt med blod och qi. (energin)

På så vis får man en bild av det inre genom att studera det yttre.

Pulsen säger oss mest av palpationstekniken. Genom pulsen kan vi känna om det finns

en sjuklig förändring, vilken förändring och dess karaktär.